* Sofia Eriksson

Sofia Eriksson, unik tränare för Lyckseles herrlag

Klicka för stor bild och bildtextFAKTA/Sofia Eriksson.
Född: 11 maj 1979 i Stockholm, uppväxt i Lycksele.
Familj: Sonen Vidar, fem år.
Jobbar som: AFIS-tjänsteman, Lycksele flygplats.
Klubbar: Betsele dam 1989-99, Umeå IK 2000-2004, Betsele dam 06-07, nu fotbollstränare i Lycksele IF:s herrlag, div IV-segrare i år.
Längd: 168 cm.
Vikt: 62 kg.
Klubbmeriter: Svensk mästare med Umeå IK, tre gånger. Förstaplats i Champions League, vinnare svenska cupen.
Landslaget: 17 A-kamper, ett mål (skruvade in en hörna i EM mot England).
Landslagsdebut: 13 maj 2001 mot Norge (seger 3-1).
Landslagssuccé: Mästerskapsdebut i EM mot England, knorrade in en hörna direkt i mål (4-0). Tog silver i EM.
I år: Tränare för Lyckseles div IV-lag, spelade själv mot Artic Cat. Lycksele vann matchen.
Manlig fotbollsfavorit: Roberto Carlos.
Kvinnlig fotbollsfavorit: Tre, Marta, Ljungberg och Moström, alla tidigare lagkamrater i Umeå IK.

Sofia tränar Lyckseles killar
– och har spelat i herrfyran!

Klicka för stor bild och bildtextSKELLEFTEÅ
Lycksele klipper till Kågedalen med 2-1 efter 0-1-underläge i div IV-fotbollen. Säkrar seriesegern.
– Fantastiskt, suveränt jobb av grabbarna, summerar tränaren Sofia Eriksson, 34.
Hon är unik; en tjej som tränar ett herrlag så högt i seriepyramiden – och som själv bidragit till seriesegern både på och utanför planen.
Jo, hon har spelat i laget i sommar!

Ersmark, Skellefteå, häromveckan: Lycksele har chansen att vinna fyran och gå till div III-kval. Efter underläge vänder man matchen – med bara tio man (en mittfältare är utvisad)!
Bland de gladaste finns Sofia, som bildar tränarteam tillsammans med Benny Karlsson. De var en vinnande duo under första året tillsammans.
– Fotbollen är en del av mitt liv. Att få chansen med killgänget har varit kul. Jättekul! säger Sofia.
Hon betonar att Benny är huvudtränare, men är själv inte sen att komma med synpunkter.
– Jag säger vad jag tycker. Det har jag alltid gjort. Vissa spelare tar in tips och synpunkter, vissa inte. Precis som det är i alla fotbollsklubbar, säger Sofia.

Men låt oss börja från början. Hon är fotbollsuppfostrad i lyckseleklubben Betsele. Redan som tioåring spelade hon fotboll – men bara mot killar.
Sedan blev det damlaget: spelade i Betsele i div I, åkte ur div I, åkte ur div II, och …
– Undra om vi inte åkte ur trean också? Så k a n det ha varit, säger Sofia.
Nåja, hon slutade, spelade ingen fotboll på 1,5 år, valde istället innebandy.
– Jag tänkte aldrig söka mig till någon annan fotbollsklubb. Men när Richard (Holmlund, tränare i Umeå, tidigare hennes tränare i Betsele) ringde i februari 2000 så gick jag med på att åka dit och provspela.
Och plötsligt var hon allsvensk!
– Det var ett stort steg att anpassa sig till tempot i allsvenskan. Men jag utvecklades jättemycket; fysiskt, spelförståelse, att fokusera – ja allt.
Och plötsligt var hon svensk mästare med Umeå!

Lika plötsligt kom ett telefonsamtal från förbundskapten Marika Domanski-Lyfors, som undrade om hon hade lust att följa med till Norge och spela landskamp – med A-landslaget …
– Jag satt på jobbet och det blev inte mycket gjort den eftermiddagen. Det kändes otroligt att bli uttagen i landslaget. När jag sen blev uttagen till EM tänkte jag att jag skulle gå ut och ge 100 procent, för jag vill ju spela, jag vill inte sitta på bänken.
I landslaget knorrade hon bland annat in ett hörnmål med favoritfoten, vänstern.
– I Betsele slog jag bara in en på nio år. Det var först när jag kom till Umeå som de började gå in.

I landslaget blev det totalt 17 A-kamper. Men hon kom inte alltid överens med Umeås tränare André Jeglertz.
– I dag är det inga problem. Jag är inte långsint. Men vi hade inte samma uppfattning i alla frågor. Så var det, säger Sofia.
Hon missade OS efter sjukdom och efter fem säsonger i Umeå flyttade Sofia hem till Lycksele igen.
Ganska nöjd med fotboll nästan dygnet runt, elva pass i veckan.
– Så här i efterhand har jag tänkt; jag borde ha gett mig några fler år i Umeå. Men jag har ett bra liv idag, betonar hon.

Skellefteklubben Sunnanå hörde av sig, men ryggproblem och broskskada i ena knäet bidrog till att det aldrig blev comeback i högre sammanhang. Igen.
Nu är det fotbollstränarjobbet som gäller. Lycksele IF, div IV.
– Att vara tillbaka i Familjen Fotboll känns underbart, betonar hon.
Hon har gått en grundkurs för fotbollstränare. Och finns på Lyckseles träningar de veckor hon inte har dottern.
Är det någon skillnad att träna killar och tjejer? Kör du annan form av träning?
– Egentligen inte. Däremot är tjejerna mer ifrågasättande. De undrar varför vi tränar så och så, varför? Killarna bara kör. De är vana få order och ifrågasätter inte så ofta.

Klicka för stor bild och bildtextHar du respekt? Finns det risk att killarna inte tar dig på allvar?
– Visst kan risken finnas, men inträffar den varianten är det Benny som får träda in och säga till.
Och om de inte jobbar för fullt?
– Då är det precis som i alla lag; byt ut spelaren!
Lycksele tränar tre gånger i veckan och spelar vanligtvis en match/veckan.
– Vi har haft en kul säsong och jag har känt mig peppad. Nu väntar kval om div III-plats och jag är optimist.
Som mest hade Lycksele drygt 350 åskådare i derbyt mot Betsele. Snittsiffran ligger kring 75.
Slutligen Sofia, hur kunde du hoppa in i herrlaget?
– Vi hade ont om folk, helt enkelt. Sista tjugo spelade jag mot Artic Cat. Det var inte så många andra att välja bland.
Hur gick det?
– Vi vann matchen. Det var viktigast!

Text & foto: BO FUHRMAN