* Roberth Lundmark

FAKTA/Roberth Lundmark
Ålder: 58.
Bor: Umeå.
Familj: Barnen JaCob, 27, Johanna, 30, och tre barnbarn.
Yrke: Idrottskonsulent, Gimonäs Umeå Idrottsförening (GUIF). Mattias Malmin är klubbens andre konsulent.
Jobbat inom GCK och GUIF: Sedan 1983, trettioårsjubileum i år (1983-2001 i GCK och från 2002 i GUIF).
Karriär som fotbollsspelare: Bland annat piteklubbarna Svensbyn och Blåsmark, också som spelande tränare.

Skilsmässan i Gimonäs CK
smärtsamt men nödvändigt

UMEÅ

I början av 2 000-talet skildes Gimonäs hårdsatsande herrverksamhet och ungdomssektionen.
Under uppmärksammade former.
– Smärtsamt men nödvändigt, som jag ser det. Idag är GUIF en fantastisk klubb med styvt 2 000 medlemmar, 88 lag i tre idrotter och omkring 160 ledare, säger Roberth Lundmark, idrottskonsulent i klubben.
Nu ser han fortsatt utveckling, även om antalet idrottsanläggningar inte räcker till.

Gimonäs CK. En anrik förening som åkt jojo i seriesystemet; både upplevt fantastiska framgångar men också smärtsamma förluster.
2001 kom klubbens kanske svåraste nederlag; föreningen splittrades sedan ungdomssektionen vägrat betala skulderna som A-laget ådragit sig.
– Ungdom sa nej och det är det bästa som hänt. Idag har vi en ekonomi under kontroll och den ska aldrig hamna i farozonen för underskott. Det är en av den nya föreningens viktigaste mål, säger Roberth.

Han är pitegrabb som hamnade i Umeå och började jobba i Öppen Gemenskap. Nu är det GUIF som gäller.
– Skilsmässan innebar att vi kunde starta på nytt, även om jag fortfarande mår illa av att fantastiska Gimoborg inte finns kvar, säger han.
Gimonäs Umeå startade på nytt 2002, har byggs från grunden, sakta men säkert.
– Vi har ingen stress, vi jobbar långsiktigt och med klokhet. Det får ta tid och vi mår inte illa av det. Viktigast är att ledare och spelare, ja, hela familjen GUIF mår bra. Och det gör vi, påpekar han.

Det unga grabbgänget har avancerat till fyran och klubbens unga damlag spelar i div 2. .
Om man vill gå högre? Ja, visst, om det sportsliga och ekonomiska samverkar.
– Inga chansningar med pengar, vi ska inte sätta oss i den gamla, tråkiga ekonomiska situationen, betonar Roberth.
Klubben har alltid fostrat många unga, spännande fotbollsspelare. De flesta har hamnat i Umeå FC:s organisation.
– Det mår vi inte illa av. Vill grabbarna satsa ska de få det. Vi sätter inte stopp för någon.
Mest spännande gimofostrad spelare? Kanske Leo Åström, född 1994. Men han har varit skadedrabbad.
GUIF har också fostrat många duktiga damspelare. Senaste åren bland andra Johanna Eliasson, Alicia Vahlberg-Larsson och nu senast Felicia Österlund, som varit uttagna i flicklandslag. Flera tjejer har gått vidare till Umeå IK och Umeå Södra.

Samarbetet med Umeås storklubb, UFC, beskriver Roberth Lundmark som exemplariskt.
– Umeå har haft flera infoträffar och uppträtt mycket ödmjukt och förstående. Inga storebrorsfasoner, respekt för vår roll som kvartersförening. Då blir man glad och lyckönskar våra spelare som vill utvecklas på att högre plan.
En viktig bit för GUIF är också de andra sektionerna; innebandy och handboll.
– Vi har nio träningsgrupper i handboll, över 200 aktiva. Fantastiskt spännande!
Många ungdomar dubblerar, spelar både fotboll och innebandy och kanske även handboll. Hur ser du på det?
– Hur bra som helst. De behöver inte specialisera sig i tidigt ålder, det räcker när de är 15-16 år, jag kanske senare? säger Roberth.

Mycket positivt, Roberth. Negativt då?
– Växtverken. Anläggningarna räcker inte till. Vi behöver fler. Men Umeås satsning på Kulturhuvudstadsåret innebär att inte fler anläggningar byggs inom överskådlig tid. Men därefter … förhoppningsvis!
Inför fotbollssäsongen 2014 räknar Gimonäs Umeå med att ha två seniorlag för damer: div II respektive div IV.
På herrsidan blir det också två: div IV och div VI.
Hur sköter Västerbottens Fotbollförbund sitt arbete? Och nu behöver du inte vara snäll …
– Uppriktigt sagt; där finns väldigt mycket kunnigt folk som gör ett fantastiskt bra arbete, utan överdrift. Organisationen känns levande och då blir man som klubbledare glad, säger Roberth Lundmark.
Text & Foto: BO FUHRMAN