* Mötet – ett liv gick att rädda



SKELLEFTEÅ
"Gud och Elin räddade mig"

Morris Lewis, 30, rasade plötsligt ihop livlös på fotbollsplanen. Utan puls och hjärtverksamhet. Då rusade domaren Elin Lundgren ner från läktaren, ringde SOS och utförde hjärt- och lungräddning. Efter knappt tre minuter fick hon igång hjärtat. "Utan Gud och Elin skulle jag inte leva idag", säger Morris, kramar om sin räddare och får en tår i ögonvrån. Tvåbarnspappan är evigt tacksam.

Huvudarenan Norrvalla i Skellefteå:
Elin och Morris möts fyra månader efter den dramatiska räddningsaktionen den sjätte april. De kramas, går hand i hand och Elin berättar var den dramatiska räddningen skedde.
– Här. På sydvästra delen av fotbollsplanen, hände det. Plötsligt låg Morris livlös.
Morris minns inget. Men han påminner sig hur speldagen började: han cyklade till arenan och ramlade vid entrégrinden.
– Jag tänkte; vad är det som händer? I mitt hemland Sierra Leone är det så att halkar eller snubblar man på sin vänsterfot på väg till något så betyder det att man ska vända om och gå hem istället. Jag ringde upp min fru som bara skrattade, berättar Morris.

I matchen mot lokalklubben Jörn styvnade han till, utan förvarning.
– Innan jag ramlade kände jag mig stel. Fingrarna gick inte öppna, inte heller händerna eller munnen, säger Morris.
Morris svimmade plötsligt. Lagkamrater konstaterade snabbt; han saknade andning och puls. Då var domaren Elin Lundgren, som såg matchen på läktarplats, redan på väg mot planen.
– Plandomaren Simon Svensson, en lugn kille, signalerade att något var fel. Jag handlade med automatik, berättar hon.

Hon inledde konstgjord andning. Trettio kompressioner, två inandningar. Det hade Elin, som är undersköterska, koll på.
Hon fick hjälp av åskådaren Ruth Ekelund och klubbkamraten Ibrahim Nyard.
Efterhand vaknade Morris hjärta. Ambulansen var snabbt på plats.
Personalen gav honom tre elektriska stötar och efter den tredje återfick Morris normal hjärtrytm.
– Mitt huvud var i dimmor. Jag pratade som ett barn. Jag hade ingen kraft. Det var till och med svårt att öppna munnen, säger han och skakar på huvudet.
Makan Sally hämtades av en vän och konstaterade:
– Skulle han överleva? Det kom så många tankar. Han är min bästa kompis och tog mig till Sverige. Hur skulle det gå för våra två barn? Jag bad för Morris, säger Sally.

Sedan följde intensivbehandling i Skellefteå och på Umeå Universitetssjukhus. Vad Morris drabbades är inte helt klart än idag. Orsaken kan vara en virusinfektion som orsakade kammarflimmer.
– Uppriktigt sagt; inte ens efter fem månader var läkarna förstått orsaken till hjärtstoppet. Jag är enormt tacksam mot alla som hjälpt mig. Jag skulle vilja krama varenda en, säger Morris och ser lycklig ut.
Fotbollskarriären – där bland annat proffsspel på Färöarna ingått – är ett avslutat kapitel.
– Defintivt. Min familj och hälsan är viktigast. Alla gånger.
Han går på regelbundra kontroller och hoppas hjärtproblemen ska vara en engångsföreteelse. Samtidigt är hjärtåkommor inget att leka med.
– Det har jag fått veta, säger Morris.
Han är glad, kramar Elin Lundgren igen – och talar om otrolig tur.
– Jag drabbades av samma åkomma som en spelare i Bolton, Fabrice Muamba. Han hade också Gud på sin sida, säger Morris.

Elin Lundgren nickar jakande.
– Vid några tillfällen, bland annat i jobbet, har jag upplevt liknande under. Nej, jag är inte religiös, men kanske är det en yttre kraft som bidrar till att människor klarar mycket svåra situationer.
Hon har fått många beundrande tillrop och grattis efter den fantastiska räddningsaktionen. Med all rätt.
Morris är också överväldigad över alla sympatier som mött honom av människor omkring.
– Jag uppfattar det som om folk i Skellefteå älskar mig. Det ger mig kraft att gå vidare, säger han.
Men att jaga fotboll och mål har Morris slutat med.
Definitivt.

Foto: BO FUHRMAN
Evigt tacksam. Det är fotbollsspelaren Morris Lewis, Skellefteå, som segnade ned livlös, men räddades av domaren Elin Lundgren.