* Jan-Åke Ölis Sandström

Intervju med en av distriktets trotjänare.
Läs Bosse Fuhrmans snack med Jan-Åke Sandström, populärt kallad Ölis. Mannen som alltid har synpunkter och som upplevt det mesta.

Västerbottens mesta fotbollsledare?
Oddset är inte speciellt högt på att svaret är Jan-Åke Sandström, 69, Skelleftehamn.
Sedan hösten 1966, det är snart 50 år sedan, har han varit lagledare och allt i allo.
– Jo, jag har lovat ställa upp sommaren 2015, men den dag jag slutar slutar jag med a l l t, betonar Jan-Åke.
Då vet hela fotbolls-Västerbotten.

Ny eller gammal inom Familjen Fotboll i Västerbotten. Många, eller i alla fall snudd på många, vet inte vem Jan-Åke Sandström är.
Men säg Ölis. Då vet alla. Men karln är och har alltid varit helvit. Knappt en öl har han luktat på.
Ändå finns det en klassisk historia då han stängdes in på Systemet – en fredagkväll!
Denne nästan helnyktre man skulle varken förtära eller köpa starkt till någon kompis.
- Jag var på väg till fotbollens Repesentantskapet med hyrbil. Plötsligt öppnades garagedörren, som jag trodde gick till hotellet. Jag körde in.
I garaget fanns inte en kotte. Han hade hamnat på Systemet!
Men "Ölis" lyckades efter stora ansträngningar kontakta systemfolk och släpptes ut. Men det var nära att han fått tillbringa helgen i sällskap med öl, vin och starkare varor.
- Antagligen är jag den ende som "brutit" mig ur systemet, säger han.

I höst har han trivts extra bra. Ölis gäng, Rönnskär Railcare, har gått som tåget i div IV.
Vann serien och är tillsammans med Morön, nedflyttat från div II, Skelleftebygdens bästa föreningar efter Skellefteå FF i tvåan.
– Vi var trea och tvåa åren innan. Att vinna kändes riktigt skönt, säger Ölis.
Men han hetsade inte upp sig. Inte som i yngre dagar. Då kunde denne hederskille vara tuff både mot domare och motståndare. Utan bedövning.
Dessutom har du i många herrarnas år jobbat för en fotbollshall i Skelleftehamn!
– Visst. Men vi fick konstgräs till slut. Nu har jag slutat surra om hall, säger Ölis.
Men han är fortfarande litet avundsjuk på Umeå.
– Där finns massor av hallar, 40x20 meter. Här i Skellefteå har vi sockerlådor. Även om det blir två fullstora planer på Balder, säger han.

Apropå Rönnskär Railcare: Ölis lovordar Fredrik Bohlin, som gör fjärde säsongen som tränare nästa år.
– Kronan på verket gångna säsongen var Homan Abbas och Alexander Bohlin längst fram. Abbas teknik och Alexanders löpningar både i djupled och som targetspelare. Kanon!
Läget inför div III-spelet?
– Vi behöver en andretränare eftersom Torbjörn Marklund, som gjort ett jättejobb, men slutar. Dessutom måste vi bredda truppen.
Vad är plus för truppen?
– Många unga, lovande, äregiriga spelare!

När det gäller västerbottnisk fotboll är Ölis positiv, men han ser orosmoln.
– Tyvärr är det alltför många aktiva som slutar kring 18-20 år. Hur man ska stoppa den utvecklingen? Svårt!
På den gamla goda tiden, 70-talet, hade varje förening ofta minst fyra lag: A-, B-, junior- och pojklag. Idag finns några reservlag i sexan och ingen juniorserie i norra länsdelen.
– När det gäller ledare så har vi i yngre årgångar, då ledarna ofta är barnens föräldrar. Men när barnen försvinner från planerna så försvinner även föräldrarna. Tyvärr.

På den gamla tiden var klubbkänslan ofta avgörande. Så är det inte idag.
Spelare utan kontrakt är fria att gå var som helst. Ungefär som Skellefteå FF:s polack Radek Erlich, som häromveckan bestämde sig för Umeå FC. Och var gratis.
Om Erlich varit uppfostrad i FF, spelat i klubben från 12 till 23 år, hade klubben fått cirka 30 000 kronor i övergångssumma.
Men det är småsummor jämfört med början av 90-talet då 100 000 kronor kunde betalas för halvhyggliga spelare i motsvarande dagens div I. Omsätt den summan i dagens penningvärde …

För tio år sedan blev fick Rönnskär tilltalsnamnet Rönnskär Railcare. Företaget på hemmaplan. Railcare där rönnskärare som Leif Dahlqvist och Ulf Marklund verkar idag.
– Vi har haft och har ett gediget stöd. Vad jag förstår är tillkomsten av Railcare i klubbnamnet ganska unikt i svensk fotboll? Men förändringen har gjort klubben gott, säger Ölis.
Hur ser framtiden ut för Rönnskär?
– I ett avseende är jag orolig; hur får man behålla en kompetent och bra styrelse, som har engagemang och kunskap? Det är oerhört viktigt.
I det fallet är Rönnskär Railcare unikt.
Ölis Sandström finns kvar.
Och han tycks inte dras med några trötthetssympton.
Som jag ser det.
BO FUHRMAN
bo.fuhrman@telia.com

FAKTA/Jan-Åke Sandström
Ålder: 69.
Kallas: Ölis. Ändå är grabben närmast nykterist och har alltid varit det.
Familj: Hjördis, Örjan, 42 (Gissa hur han fick namnet. Rönnskärs hemmaplan heter Örjans IP …) och Åsa, 50, bosatt i Umeå med tre barn (som alla är aktiva).
Född: Tåme, flyttade till Skelleftehamn som nioåring.
Mejladress: Olis@telia.com

Utbildning: Nioårig grundskola, treårig industriskola (= är utbildad elektriker). Idag glad pensionär. Men finns, med väldigt få undantag, varje dag på Rönnskär Railcars kansli i Skelleftehamn centrum.
Spelarkarriär, fotboll: En div III-match mot Norsjö borta 1963, div IV-spel 64-66 ("Jag var aldrig bra, men träningsvillig").

FAKTA/Ledaruppdrag
Ishockey: Juniorledare i Rönnskär från -63, sektionsbas från -68 (som 23-åring!), lagledare i Rönnskär och CRIF 70-85.
Fotboll: Allehanda uppgifter sedan 60-talet, A-lagslagledare sedan hösten 1966. Ordförande i fotbollsektionen, sekreterare i Rönnskär IF Railcare, huvudstyrelsen. Hedersledamot i Västerbottens Fotbollförbunds styrelse.

FAKTA/Ledaruppdrag som han avslutat:

  • Föreningsadministratör (sedan 1 mars 1992, slutade 2010).
  • Ledamot i Västerbottens Fotbollförbund (2008).
  • Ordförande i VFF:s tävlingskommitté (2008).
  • Ledamot i Skelleftehamns förebyggargrupp: skola, polis och sociala i samverkan (2010).
  • Ledamot i referensgruppen för Skelleftehamns fritid (2010).
  • Ordförande i Skellefteå referensgrupp (2010).
  • Ledamot i Skellefteå kommunfotboll (2010).

Foto: BO FUHRMAN
Rönnskärs Railcars klubblokal i Skelleftehamn. Det är jan-Åke Sandströms andra hem.